söndag 22 februari 2009

Att få en skola godkänd av CSN

Som jag skrev i ett tidigare inlägg (tror jag) så inledde jag processen att söka till HAL i början av december förra året och efter att jag börjat besöka skolan insåg jag att det nog vore bäst att få skolan studiemedelsberättigad så fort som möjligt även om det skulle bli så att jag inte började där. Så jag skrev ett brev till CSN och där jag förklarade vad det var jag var ute efter. (Redan här kändes det något obehagligt när man blivit van vid den ypperliga japanska kundtjänsten och CSN inte alls verkade så glada att hjälpa till.) Det CSN gör i nästa steg är att skicka förfrågan om att få skolan godkänd på remiss (heter det så?) till Högskoleverket som i sin tur tar hand om faktiskt ta reda på om skolan är godtagbar. Egentligen allt detta innebär är att Högskoleverket går in på en hemsida (i japans fall http://www.mext.go.jp/english/sites/index.htm) där om skolan är godkänd av staten i det land den ligger i hamnar på en lista som HSV kollar upp och därpå godkänner eller fäller skolan. Väldigt enkelt. Skulle det vara så att den skolan som kommit på remiss till HSV inte finns på listan så skickar HSV ett brev till den privatperson som bett om att få skolan studiemedelsberättigad där de förklarar att de behöver ett bevis på att skolan är godkänd av staten. Med andra ord, Högskoleverket gör i princip inget själva.
Nåväl, något mindre än en månad efter att jag skickat begäran att få skolan godkänd till CSN så får jag ett brev från HSV som från ingenstans förklarar att jag fått chans till att skicka in kompletterande information till HSV men inte gjort det så skolan har blivit nekad studiestöd. JAHA?! tänkte jag, där blev jag lite våldtagen. Så, fruktansvärt frustrerad (plus något onykter) som jag var vid tillfället skickade jag iväg följande svar till HSV:

Hej, i detta brevet står det "Du har 2008-12-11 givits tillfälle att
komplettera din ansökan. Någon komplettering har inte
inkommit från dig. " något sådant liknande brev har jag inte fått. Då
jag varje dag väldigt noggrant sett igenom min brevlåda (och
skräpbrevlåda) efter brev från högskoleverket (jag förmodade att det
skulle komma ett) så kan jag med 100% säkerhet säga att jag INTE tagit
emot något sådant brev. Eftersom detta är en mycket viktig ansökan för
mig kan jag absolut inte acceptera detta, utan att ge mig chans att
bevisa att faktiskt är godkänd av staten i Japan så kan det omöjligt
kallas ett rättvis beslut.

/Ludvig Forsell


Ett liknande brev skickade jag också till CSN. CSN svarade några dagar senare att de inte kunde göra annat än att följa HSV's beslut så därifrån kunde jag inte få någon hjälp. Dock så hade jag redan fått det förklarat för mig att HAL faktiskt var godkänd och jag visste at jag hade rätt så jag var inte nånstans i närheten av att ge upp. Jag bad min gode far ta kontakt med HSV (som jag fortfarande inte hade fått något svar från) och gick till HAL för att få något slags bevis på att skolan var godkänd. Tack och lov så kunde HSV lova att om jag kunde bevisa att skolan var godkänd så skulle de genast ändra sitt beslut och skicka det nya beslutet till CSN. Från HAL så fick jag en kopia som visade att skolan var godkänd av en myndighet i Tokyo och en webbadress till en sida där samma dokument fanns. Naturligtvis kunde HSV inte göra något med denna information, PDF-filen var ju på japanska och snubben på HSV's dator kunde inte ens läsa japanska tecken. Sedan verkade de inte ha någon vetskap om hur det fungerar när privata skolor godkänns i Japan (de godkänns av städerna de ligger i, inte av landet, vilket också var anledningen till att HSV inte hittade något på den vanliga hemsidan från början) så när de kapade adressen (att de ens var så smarta överraskade mig) så visste de inget om den myndighet som hade godkänt HAL. Vad de följande ville ha var en förklaring på vad den myndigheten var för påhitt och mail-adresser osv dit. Så, självklart skickade jag en utförlig förklaring på hur systemet fungerar i Japan och kontaktinformation till myndigheten. Jag förklarade också att om det var annat de behövde så skulle de kontakta mig så fort som möjligt.
En vecka förflöt utan något nytt svar från HSV. Jag bad återigen min far ringa snubben på HSV och vad får jag höra? Han är totalt onöjd med mitt svar och förklarar i princip samma sak som han sa i det första brevet. JAHA!? men säg det då! Då hade jag kunnat slippa slösa bort en vecka på att inte göra nåt.
Vid detta laget var jag rätt less på allt. Att söka rätt på information som sedan bara slängdes bort kändes skitjobbigt. Tack och lov så finns det en myndighet där skattepengarna faktiskt inte slösas bort, nämligen den svenska ambassaden. Jag tog först kontakt med en vän till en vän som jobbar på ambassaden och frågade om de kunde hjälpa mig få HSV förstå att det i den PDF-fil jag först skickat länken till till HSV står att HAL var godkänd av en ordentlig myndighet. Svaret jag fick var att jag förmodligen behövde översätta dokumentet själv sedan betala för att få en stämpel som av ambassaden på den översatta kopian och sist skicka den till HSV per post. Eftersom jag inte kände att jag hade tid med det så försökte jag till att börja med med skriva till rätt avdelning på ambassaden och förklara min situation. De kollade upp hemsidan och för första gången så kunde jag få något slags medhåll om att HAL faktiskt var godkänd. Dock så tyckte denna avdelningen också att jag borde översätta dokumentet... Less som jag var tänkte jag att jag åtminstone kunde försöka med att be ambassaden skicka ett vanligt mail till HSV där de förklarade vad de läst (i PDF-filen), dvs i princip "Hej, Ludvig Forssell har rätt". Snälla som de var på ambassaden så skickade de genast ett sådant mail och jag redan nästa dag kunde de ge mig meddelandet att HSV var nöjd med vad de skrev i deras mail!

Med andra ord: 
1. Hade jag kontaktat svenska ambassaden direkt så hade jag kunnat löst det mycket snabbare.
2. HSV och CSN är lata.

Aja, hoppas att det jag skrivit här kan vara till hjälp för andra som vill få skolor godkända utomlands och om det är något som någon undrar så är det bara att fråga, jag kan tänka mig att en viss del är svårförstått då det är så slarvigt skrivet. 
Sen kan jag också med glädje meddela att alla svenskar som vill gå på HAL Tokyo i framtiden kommer att slippa gå igenom den här skiten :D

måndag 9 februari 2009

Snowboard plus

Fick några små videoklipp av Justin:





Sist ett bevis på hur sjukt kass jag är på railar:

fredag 6 februari 2009

Snowboard


Jag fick äntligen chansen att bege mig iväg och åka lite snowboard igen (första gången sen 2007) tack vare min rike amerikanske kamrat Justin som har koll på hur just det funkar här i Japan. Han hade uppenbarligen varit iväg och åkt cirka 8 gånger förra säsongen.


Nåväl, vi bokade resan på ett av alla normala resekontor på Shinjuku-stationen (går förmodligen att göra varhelst det finns sådana kontor). Paketet, som vi hittade i en av alla "SKI-SNOWBOARD"-tidningar utanför kontoret, skulle ta oss med nattbuss till ett ställe som heter "Sanosaka" och innehöll buss, hotell, middag och frukost, hyrning av utrustning (inkl. kläder) och liftkort för två dagar. Allt detta för 14 000 yen (1350kr ugefär). Även fast jag hade möjligheten att kyra kläder där gratis så valde jag att gå på det säkra och låna Justins kläder från förra året, något som visade sig vara ett bra val då Tommy (som hyrde) fick en smaragdgrön jacka som stod ut som en golfboll på gräsmattan (fast tvärtom). 


En veka efter att vi bokat resan så tog vi buss först från Shinjuku till Ikebukuro varifrån bussen mot Sanosaka (som ligger i Nagano) gick kl 2315. Vi var 5 som åkte: Jag, Justin, Tommy från STHLM, Justins amerikanske vän Ryan och deras japanska kompis Yuki. 

En något smält Totoro

Framme vid hotellet var vi ca kl 0630 på lördagsmorgon. Eftersom vi var slitna och det regnade ute (!) så valde vi att lägga ut 500 yen extra var för att få checka in extra tidigt. 

Justin
Efter att vi vilat något och gjort oss i ordning så tog vi gratis-bussen till backen 0940. Tur nog slutade det regna vid 12-snåret så även om snön inte var helt perfekt så kunde vi ha en sjuuukt najs dag i backen.



Yuki och Ryan
Efter middagen så gick vi på onsen, tvättade och vilade ut oss. Kvällen bestod sedan mest av att sitta på rummet med lite öl och leka "vem är jag?" och "jag har aldrig...".

Det hade snöat från kvällen innan så vi hoppades på perfekt underlag för söndagen men då den blöta snön från lördagen hade frusit så fick vi nöja oss med hårt. Andra dagen kunde jag (och Ryan) fokusera lite mer på att hoppa å hålla på vilket var grymt kul.

Någon bailar
Jag bailar
Vi avslutade dagen kring 14-tiden och tog oss tillbaka till hotellet varifrån bussen tillbaka till Shinjuku gick kl 1540.

Hemma vid kl 2100 och även om jag redan då hade ont i kroppen så skulle de två följande dagarna visa sig ännu mer brutala. (Notera att alla snygga (sephia) bilder är tagna av Tommy) GUD VAD JAG ÖNSKAR ATT JAG KUNDE GÖRA SÅNT HÄR OFTARE! DÖD ÅT YEN-KURSEN!